Ni får säga vad ni vill, men för mig finns det bara en kille i hela världen!

Det finns bara en kille, som får mig att le & skratta på det sättet jag gör när jag är med honom.

Och det är bara han som får mig att känna mig trygg, lycklig, älskad & värdefull, och det är endast i hans varma och trygga famn som det händer.

Jag har haft mycket knas med liv & kärlek, men han får mig att glömma alla bekymmer & all skit som varit, allt gammalt har jag lämnat bakom mig, för nu har jag någonting nytt att bygga på.

Han får mig att se en anledning till att leva, en anledning till att kämpa & en anledning till att le.

Det var kärlek vid första ögonkastet, jag minns allting så väl, speciellt första gången jag träffade honom.

Allting var så speciellt, som i sagorna, han var ju min drömprins!

Kärlek är någonting underbart någonting fint, och det bästa i världen, om man delar den tillsammans med rätt person, det vill säga!

Emil är det absolut bästa som har hänt mig, han har fått mig att se helt annorlunda på otroligt mycket saker, på sådan otrolig kort tid.

Jag är så otroligt glad att jag har Emil, och jag har haft en otrolig tur att han vill stå vid min sida & kämpa genom dag & natt tillsammans med mig, han & jag mot verkligheten!

Det går inte en dag utan att jag tänker på min bästa, han är i mina tankar så gott som hela tiden, och jag är överlycklig att jag har fått världens bästa kille vid min sida.

Emil är skälet till att jag orkar kämpa, för att jag vet att jag har honom vid min sida dag som natt.

Och han vet att jag står vid hans sida dag som natt, vad det än gäller så står jag alltid där, så fort han behöver mig, och annars också!

Jag älskar min vackra ängel, och det kommer jag att göra för alltid, vad folk än säger!

Du och jag mot allt Emil, jag älskar dig!

Idag gjorde jag nationella på kortare tid än beräknat, och vad min magkänsla säger så tror jag att det gick ganska bra iallafall, sen vad reslutatet säger är ju en annan sak!

Jag åkte hem till världens bästa efter några timmar, var även hem en sväng emellan, sen åkte jag direkt till Edsbyn & ni kan inte gissa hur jävla nervös jag har varit!

Jag mellanlandade hos Mattias & Linda också, hade velat stannat längre men ville ju fram till Emil så fort som möjligt, men så tunga mina steg kändes när jag gick, så trodde jag att jag aldrig skulle komma fram.

Jag hade gått en bra bit, när jag ser min fina & magvärken blir ännu värre, och jag visste inte vad som skulle hända, ingenting kunde väl bli så mycket värre?

Mina steg var tunga, min andetag var tunga, jag gick i slowmotion, allt blev i en helt annat värld så som det kändes iallafall, allt blev mycket segare.

Och tillslut var jag framme vid honom, och fick världens största och varmaste kram någonsin, och jag kunde inte låta bli att le, och fick självklart en puss & ett glatt hej.

Det värmde ända från topp till tå, vad var jag så nervös för egentligen? 

Nervositeten höll på att ta dö på mig ett tag där, men det gick ju bra allting ändå...

Jag sitter fortfarande hos Emil, och just nu, sitter jag i hans soffa, tittar på scrubs och bloggar då.

Jag ler & jag är glad, & jag är lycklig igen och allt är tack vare min fina!

Just nu är han på jobbet & jag ska alldeles strax gå upp och lägga mig, och ser verkligen framemot morgondagen när jag vaknar upp bredvid världens bästa, mmmmm mys! :D

Jag älskar dig min fina, mest av allt! <3

Eftersom allihopa på facebook vet, så kan jag ju lika gärna blogga om allt också..

Och ja det är ju såhär, att jag & Emil har det lite knas just nu, men dock tyckte jag inte att han behövde ändra relationsstatus, men gjort är gjort, och jag tänker inte ändra tillbaka förrän vårat förhållande är riktigt fixat igen!

Och jag har sett att folk som ändrat till komplicerade förhållande, blir singel inom en kort framtid, och händer det mig så vet jag faktiskt inte vad jag ska ta mig till!

Vi har det lite fram & tillbaka, jag mår verkligen inte bra, jag har ångest som står mig i halsen fan, och magen som är ett stort jävla bekymmer.

Vilket gör mig sur, grinig, och lätt irriterad, inte alla gånger, men händer väldigt ofta, tyvärr.

Och jag gör ALLT för att det inte ska gå ut över Emil, exempelvis strunta i att ringa, och då hade jag inte tid för honom?

Mitt liv, det ligger verkligen på minus just nu & jag vet heller inte vad jag ska göra!

Allt blir bara negativt, och jag har gråtit konstant sen igår, hållit uppe den timmen jag var i skolan & sen började det rinna på kinderna igen, så fort jag kommit utanför skolans dörrar.

Men det är ju såhär också, att ni måste hjälpa mig.

Någonting fel gör jag ju, det vet jag redan, men om ni inte berättar för mig vad jag gör för fel, så har jag inte en endaste chans att bättra på mina misstag!

Just nu sitter jag bara å är allmänt less på allt, pga jag mår åt helvete så börjar jag lätt tjafsa med alla, vilket jag har fixat fram bevis på nu, idag.

Jag är kär i världens bästa kille, men han är värd någon så tusen gånger mycket bättre tjej än mig, jag borde inte få ha honom vid min sida när det finns så otroligt många bättre & underbarare tjejer där ute.

Emil gör mig glad, han får mig att le, han får mitt hjärta att slå, han är min ängel & han är min drömprins, men just nu känns allt som en stor jävla mardröm, som att drömmarna håller på att krossas.

Emil är min framtid, han är mitt liv & allt därtill, han är ljuset i mitt liv & han gör att jag andas.

Han får mig att vilja leva, vilja kämpa & det är för han jag tar mina andetag varenda dag.

Och mister jag honom så vet jag inte vad jag gör, jag vet inte vart jag tar vägen.

Jag vet helt enkelt inte hur jag ska orka längre, jag kämpar & försöker för allt i världen och helst av allt så skulle jag vilja vara med Emil NU, men hur ska det gå till då?

Jag har inga pengar så jag tar mig inte till honom, för busskortet slutade att fungera för en minut sen.

Han svarar inte på sms, eller på facebook & ringar vågar jag faktiskt inte.

Jag vill inte bryta ihop i telefon, ska jag gråta, så ska han kunna trösta mig också, och det kan han inte genom telefonen.

Ända sättet han kan trösta mig just nu, är att jag får känna mig älskad i hans varma och trygga famn..

Men men det kan väl jag bara total skita i..

Önskar bara att jag kunde åka långt bort nu, och vara borta länge, och se hur många som skulle märka att jag varit borta, förutom familjen dock...

Och ibland önskar jag även att jag kunde somna på kvällen, och inte behöva vakna något mer.

Du valde kärringfan framför mig, du gjorde ditt val & än idag så har du inte ångrat dig?

Om man ser det såhär, du förlorade allt när du valde henne, du tappade allt.

Du förlorade den familj du en gång haft, och du förlorade hoppet att må bra, varför?

Det är ju såhär, du utsatte dig ju bara för skit egentligen, men det värsta var nog att du lämnade mig.

Du var min morfar i 11 år av mitt liv, och sen helt plötsligt så lämnar du mig för den subban, jag förstår inte.

Jag känner mig skit egoistisk med denna text, men vafan.. Jag har ju en anledning.

Sveket jag har inom mig växer mer och mer för varje dag, hatet blir bara större, smärtan växer, rädslan växer, sorgen blir värre, ångesten blir större, men samtidigt så finns ju min starka kärlek där till dig åxå.

Du är ju ändå min morfar, ju mer jag vill hata dig, ju mer älskar jag dig.

Och idag fyller du år, men jag vågar inte ringa!

Jag vågar helt enkelt inte, jag är rädd för din reaktion, och jag är rädd att jag bryter ihop.

Modet sjunker bara längre och längre ner, och snart är det ända ner i botten, fast jag så gärna vill ringa och höra din röst, och få höra om du verkligen mår bra!

Vilket du inte skulle säga så mycket till mig om, du skulle kunna må hemskt men säga ändå att det är bra, jag är rädd om dig & jag bryr mig så otroligt mycket om dig, men ändå så finns du inte vid min sida längre.

Du bor åtta jävla kilometer ifrån mig, du jobbar på samma jobb som pappas sambo, men ÄNDÅ kan du inte prata med mig, vafan är felet?!

Jag gjorde allt för att hålla våran kontakt uppe, men jag lyckades inte helt enkelt.

Men jag skickade sms, jag ringde dig, jag åkte till dig på jobbet, annars hem till dig, du svarade inte på sms, eller när jag ringde, du sa inte ett ord till mig på jobbet & du öppnade inte ens dörrjäveln när jag åkte hem till dig å knackade på!

Och det var då jag bestämde mig, ville Tord ha kontakt med sitt "barnbarn" så får fan han höra av sig, för det hjälpte ju ingenting, vad jag än gjorde?

Vad gjorde jag för fel, varför lämnade han mig, varför vill han inte prata med mig, varför, varför, varför?!

Jag har så mycket frågor utan svar, och jag skulle vilja ha svar på varenda jävel..

Och om jag ringer, så är jag rädd att bryta ihop, rädd att jag ber dig dra åt helvete, rädd att du inte svarar, rädd att du säger att du inte kan prata när du hör att det är jag, jag är jävligt rädd att bli deprimerad igen.
Men att inte ha dig vid min sida gör att jag får värre ångest än förr, och det värsta är nog att du inte bryr dig om mig längre.

Jag älskar dig, och jag kommer alltid att göra det Morfar..

Hej på er, tänkte blogga för ovanlighetens skull, faktiskt.. ;) 

Igår åkte jag till skolan och hämtade grejer så jag har något att plugga med, så jag inte kommer efter.

Och jag fick en hel del kan jag ju säga er, men men, det är bara att jobba på!

Igår kväll laddade jag ner sex filmer, och hann inte titta på en ända, för dom laddade aldrig klart.

Så jag satte i Australia i datorn, och tittade på den istället.

En jävligt bra film kan jag ju säga er, man blev helt inne i filmen, väldigt bra.

Och det är en av dom få som jag sett, som jag tyckt varit bra. :)

Iallafall, imorgon tar jag med mig min kärlek & åker till mormor som omväxling, en hel helgdessutom.

Ska bli riktigt mysigt, men nu ska jag gå och dricka lite kaffe med min kära moder!

Höres!

"Jag saknar dig, Cry baby & 8 mile" har jag redan sett 1 gång, men vem säger att man inte kan se dom igen? ;)

Australia

Cry baby:

Himlen är oskyldigt blå:

I rymden finns inga känslor:

Jag saknar dig:

  Love happens:

Cry baby:

På fredag morgon åkte jag till skolan, och efter dagen var slut drog jag med mig Hampus ner på station och han satt å väntade ett tag med mig, ungefär halv åkte väl han och jag åkte tjugo i.

Jag skulle ha åkt buss med Malin också, men hon vet tydligen inte hur man hör av sig så jag åkte med söta lilla Elin istället, träffade även Josefin, Nathalie & Ingalill på stationen innan jag åkte.

Men jag satte mig på bussen och satt å prata med Elin en stund, och helt plötsligt så var jag i byn, försökte ringa Emil men fick inte tag på honom så jag började gå, vad annars skulle jag göra liksom? 

Efter ett tag så ringde han, men då hade jag inte så långt kvar så jag sa till honom att han inte behövde möta mig, men jag möttes av världens finaste i hallen, och fick världens största kram, då kan man ju inte göra annat än att le heller? 

Vi satt å pratade ett tag, men sen ringde Jonas, och han & Jenny och Jenny's pappa kom och hämtade oss, var lagomt nervös när jag skulle gå ner till bilen för att berätta att Emil skulle bara fixa med pellets, hade ju aldrig träffat dom förr, men det gick bara bra det åxå!

Och så åkte vi till svärmor & Johnny, fick världens största kram av Barbro när jag kom innanför dörren, och jag kände mig varmt välkommen även denna gång.. :) 

Emil skulle följa med Jonas ut och tanka skotern, när Emil går iväg och ropar efter ett tag på Barbro, hon står och pratar med honom, kommer tillbaka med världens leende & Emil börjar ropa på mig istället.

Och jag kan ju säga er, att jag är världens lyckligaste tjej, fick den stora frågan av Emil nämligen, om jag vill förlova mig med honom, jag tror att jag spricker av lycka! 

Så, om ni inte förstod så har jag snart en ring på mitt finger, jag älskar Emil så oändligt mycket!

Fredagen gick och jag hade världens mysigaste dag, med underbart folk!

På lördagen väckte Jonas mig & Emil med sin skoter, och kom sedan in å frågade om vi var vakna, man kunde ju liksom inte bli någonting annat, haha.

Vi klädde på oss, och åkte iväg till Räkaklitt tror jag det hette, men det var för mycket folk där så vi åkte tillbaka till Johnny & Barbro och grillade korv, gott det å.. :) 

Det gick några timmar, sen åkte vi hem till Johnny & Barbro, och åt lite mat, och bara myste.. 

Det blev en sen kväll, och jag tittade på "Iskallt mord" och en smäll ska Emil ha kan jag lova er, fyfan vad han skrämde mig!

På söndagen vaknade jag första gången vid 10 och andra gången vid 14, och då tog det bara en stund sen skulle vi åka, Barbro skulle skjutsa hem oss.. :)

Emil & Barbro beställde pizza, och sen skjutsa hon hem mig och Emil till honom, och vi bara myste.

Jag älskar min ängel så otroligt mycket, så jag tror inte att han förstår hur stark min kärlek är till honom, iallafall...

Efter några timmar, och en massa samtal fram och tillbaka, så gick jag & Emil till station, och efter många om och men, så klev jag på bussen, vilket jag egentligen inte ville.. 

Men jag behövde det ju, så jag satte mig på bussen och åkte till Bollnäs, där jag satte mig och väntade på Ingalill, Nathalie & Josefin, och tur att Ingalill är rökare så hon kunde bjuda på 1-2 cigg, glömde ju självklart mina hemma hos Emil, haha.

Tog sedan tåget från Bollnäs hem till Arbrå, och när vi kom fram fick vi åka lite skoter med pappa & efter det gick jag upp och duschade å sov med min tjocka!

Idag har jag inte gjort så mycket mer än att klagat, tittat på film & lyssnat på musik, livet leker vissa dagar, och vissa dagar är det för jävligt.

Livets hårda skola, tur man har hjärtat som lyser upp dagarna till 100!

Men iallafall, tack Jonas, Jenny, Barbro, Johnny & Emil för en helt underbar helg, var riktigt kul. 

Och Emil, jag älskar dig min fina! 

Det finns då bara en kille som får mig att le dom dagar som är svarta för mig, när jag är så förbannad så jag skulle kunna explodera så får han mig att le ändå, det är ju sjukt hur han lyckas egentligen!

Och jag är så otroligt glad att Jenny & Linda visade mig honom när Linda & Mattias var till oss för några månader sen, han var ju så otroligt fin på dom bilderna jag fick se, och han är minst lika fin i verkligheten om inte ännu finare, det kan jag lova er! 

Allt gick så otroligt fort fram för mig och Emil, men ändå är ingenting fel, mycket kan bli fel när det går så otroligt fort, allting kan liksom krascha, men som tur är så gjorde det inte det för mig!

Jag mår bra, jag är glad och jag ler konstant. 

Fast vi tjafsar och så, men vilka gör inte det i ett förhållande då?

Visst, jag är väldigt osäker på mig själv, så.. Så fort vi börjar småtjafsa blir jag skit rädd och ångesten stiger för jag är så otroligt rädd att jag ska förlora Emil eftersom jag bara haft ett seriöst förhållande innan honom, och det gick käpp rätt åt helvete, och det hoppas jag inte att det gör med Emil.

Emil är dock den ända killen som jag varit så otroligt kär i, och jag älskar honom verkligen, mest av allt!

Han är den ända killen som jag riskerat att säga att jag älskar honom så pass tidigt, och jag ser helt enkelt en framtid med honom, jag kan inte se ett liv utan honom idag.

För någon månad sen kunde jag det, eftersom jag inte hade en aning om vem han var, men nu skulle jag inte kunna se någonting utan honom, han är helt enkelt mitt allt!

Emil är den finaste i världen, den vackraste i mitt liv och den ända som jag vill ge min kärlek till.

Han är min drömprins, som jag fick i mitt liv, otroligt nog, sånt händer ju bara i sagor?

Jag och Emil kämpar tillsammans mot verkligheten, och allt det andra!

Jag älskar dig, min fina! <3