Du valde kärringfan framför mig, du gjorde ditt val & än idag så har du inte ångrat dig?

Om man ser det såhär, du förlorade allt när du valde henne, du tappade allt.

Du förlorade den familj du en gång haft, och du förlorade hoppet att må bra, varför?

Det är ju såhär, du utsatte dig ju bara för skit egentligen, men det värsta var nog att du lämnade mig.

Du var min morfar i 11 år av mitt liv, och sen helt plötsligt så lämnar du mig för den subban, jag förstår inte.

Jag känner mig skit egoistisk med denna text, men vafan.. Jag har ju en anledning.

Sveket jag har inom mig växer mer och mer för varje dag, hatet blir bara större, smärtan växer, rädslan växer, sorgen blir värre, ångesten blir större, men samtidigt så finns ju min starka kärlek där till dig åxå.

Du är ju ändå min morfar, ju mer jag vill hata dig, ju mer älskar jag dig.

Och idag fyller du år, men jag vågar inte ringa!

Jag vågar helt enkelt inte, jag är rädd för din reaktion, och jag är rädd att jag bryter ihop.

Modet sjunker bara längre och längre ner, och snart är det ända ner i botten, fast jag så gärna vill ringa och höra din röst, och få höra om du verkligen mår bra!

Vilket du inte skulle säga så mycket till mig om, du skulle kunna må hemskt men säga ändå att det är bra, jag är rädd om dig & jag bryr mig så otroligt mycket om dig, men ändå så finns du inte vid min sida längre.

Du bor åtta jävla kilometer ifrån mig, du jobbar på samma jobb som pappas sambo, men ÄNDÅ kan du inte prata med mig, vafan är felet?!

Jag gjorde allt för att hålla våran kontakt uppe, men jag lyckades inte helt enkelt.

Men jag skickade sms, jag ringde dig, jag åkte till dig på jobbet, annars hem till dig, du svarade inte på sms, eller när jag ringde, du sa inte ett ord till mig på jobbet & du öppnade inte ens dörrjäveln när jag åkte hem till dig å knackade på!

Och det var då jag bestämde mig, ville Tord ha kontakt med sitt "barnbarn" så får fan han höra av sig, för det hjälpte ju ingenting, vad jag än gjorde?

Vad gjorde jag för fel, varför lämnade han mig, varför vill han inte prata med mig, varför, varför, varför?!

Jag har så mycket frågor utan svar, och jag skulle vilja ha svar på varenda jävel..

Och om jag ringer, så är jag rädd att bryta ihop, rädd att jag ber dig dra åt helvete, rädd att du inte svarar, rädd att du säger att du inte kan prata när du hör att det är jag, jag är jävligt rädd att bli deprimerad igen.
Men att inte ha dig vid min sida gör att jag får värre ångest än förr, och det värsta är nog att du inte bryr dig om mig längre.

Jag älskar dig, och jag kommer alltid att göra det Morfar..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur dum är jag egentligen? Det är väl en självklarhet att du inte skulle ringa, det förstod jag ju så varför hoppades jag? Jag satt och hoppades, lika mycket som jag gjort dom andra åren fast jag visste att det inte skulle komma något samtal ifrå...

Idag blir jag sexton, & ingen har tvingat er att gratulera mig.  För det är såhär att jag hatar att fylla år,  jag tycker det är slöseri med tid för andra.  Eftersom att bara för att man fyller år så ska man få hur mycket uppmärksamhet som helst,...

Om jag inte tänker tillbaka på stunder som varit i mitt liv som både liten & stor, så mår jag riktigt bra nu! För nu är det såhär, att om tre månader så bor min allra bästa vän i Bollnäs igen, och ni kan ju bara gissa vem det är? :) - Jo Marit He...

Just nu sitter jag hemma i älsklings soffa och myser med min lilla prinsessa, en riktigt gotjej har jag fått! Jag har alltid varit skeptisk emot katter eftersom jag inte verkar vara speciellt omtyckt av dom, men nu har jag äntligen blivit fäst vid ...

Det är hela fyra år sedan han lämnade mig ensam i denna onda värld, och jag förstår fortfarande inte varför, ett samtal är väl inte så svårt att slå?  Han hör av sig till mormor lite då & då, men han har inte sagt ett endaste ord till mig under des...