Hur dum är jag egentligen?

Det är väl en självklarhet att du inte skulle ringa, det förstod jag ju så varför hoppades jag?

Jag satt och hoppades, lika mycket som jag gjort dom andra åren fast jag visste att det inte skulle komma något samtal ifrån just dig.

Det är fyra år sen jag hörde din röst sist, varför kunde jag inte få gjort det idag?

Du hade räddat min födelsedag totalt, men som sagt så är du en av dom som är ärlig iallafall.

För du bryr dig inte annars, så varför skulle du bry dig bara för att jag fyller år?

Men bara för att det är just du, så gör det så förbannat jävla ont att du inte bryr dig!

Om det hade handlat om någon annan, så visst, helt okej att dom skiter i mig, men du har inte brytt dig sen du flyttade ifrån mormor.

Dom två första veckorna, hörde du av dig med jämna mellanrum men sen sket du i mig totalt, och nu fyra år efteråt så gör du det fortfarande, vad gjorde jag för fel? 

Något fel måste jag ju ha gjort, eftersom min egen "morfar" inte vill ha någon kontakt med mig?

Tord var min morfar i elva år, och det var bara jag som sa morfar till honom för det var ju det han var?

Min biologiska morfar tog livet av sig när min mamma var sex år, så honom fick jag som sagt aldrig träffa, och därför har alltid Tord funnits där i mitt liv.

Ända fram till 2008, då han och mormor separerade och han valde bort oss alla, och jag förstår än idag inte varför han valde bort sin riktiga familj som verkligen brydde sig om honom.

Jag minns allting så väl, vi bryr oss och saknar honom allihopa, och än idag så har jag hoppet inom mig att han ska ringa mig eller någon i min närhet & berätta att han vill komma hem igen.

Men skulle han ringa till mig, så skulle chansen vara stor att vi pratade väldigt länge, eller ingenting alls.

För sist jag försökte få upp kontakten med honom, så brydde han sig inte ett dugg.

Och det var DÅ jag bestämde mig för att göra slut på allt, så jag sa till honom att den dagen han vill ha med mig och göra, och verkligen ha tillbaka mig i sitt liv, den dagen får han höra av sig.

Det är fyra år sen, och än idag har han inte hört av sig så jag anser att han inte vill ha med mig och göra längre, fast han stod mig så nära.

Han hjälpte mig och han fick mig alltid och tänka på annat, när jag var med han och mormor.

Jag har ont i hjärtat efter att han lämnade mig, och jag förstår än idag inte att han är borta.

Om han varit död så hade det varit en annan sak, för då hade jag kunnat sörjt honom och vetat att han finns inte mer, Emma gå vidare.

Men nu kan jag inte tänka så, jag kan inte sörja någon som lever & lämna allt bakom mig.

Det fungerar inte så i mitt liv, verkligen inte!

Jag har haft mycket problem ända sen barndomen i mitt liv & när det här hände så blev allt mycket värre, jag önskar att du kunde höra av dig.

Men nu har du bevisat, att du vill inte. 

Idag blir jag sexton, & ingen har tvingat er att gratulera mig. 

För det är såhär att jag hatar att fylla år,  jag tycker det är slöseri med tid för andra. 

Eftersom att bara för att man fyller år så ska man få hur mycket uppmärksamhet som helst, folk som man aldrig pratar med skriver till en på internet/messar/ringer, varför?

Om man aldrig bryr sig annars, varför göra det när någon fyller år?

Och ja om ni frågar mig så tycker jag det är skit töntigt att folk låtsas bry sig för att man blir ett år äldre, skärp er.

Pratar ni inte med mig annars så behöver ni inte göra det när jag fyller år heller.  

Aja.

Du är mitt solsken & min allra bästa vän.

Det är du som får mig att le & vara glad, du är min andra halva och den bättre halvan av mig.

Du är absolut underbarast i världen & jag skulle inte klara en sekund utan dig.

Visst, vi har haft det jobbigt båda två men bara vi har varandra så klarar vi allt!

Jag kämpar med dig & jag kämpar för dig, du är min bästa..

Jag älskar dig. 

Om jag inte tänker tillbaka på stunder som varit i mitt liv som både liten & stor, så mår jag riktigt bra nu!

För nu är det såhär, att om tre månader så bor min allra bästa vän i Bollnäs igen, och ni kan ju bara gissa vem det är? :)

- Jo Marit Hellsén heter hon & är min mormor, som har stått mig allra närmast hela livet.

Och som jag tappade nästan all kontakt med för ca fyra år sen, hon kommer äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN hem igen, fyfan vad jag är lycklig!

Sen har jag ju världens underbaraste pojkvän också, som får mig att le när allt känns tungt, och jag är så otroligt glad över att jag har honom i mitt liv!

Emil är en av anledningarna till att jag lever idag, han fick mig att se annorlunda på saker & ting, och ändrade mina negativa inställningar till positiva.

Jag hade ju den inställningen att jag inte var värd någon, & att jag aldrig skulle hitta någon som älskar mig för den jag är, men jag fann Emil och det är jag otroligt glad över!

Jag hade även bestämt mig att jag inte skulle gå IV om jag inte klarade att få upp betygen på rätt nivå, men ändå har jag sökt till Fordon transport Söderhamn och barn&fritid pedagogiskt arbete Edsbyn & kommer jag inte in på dom så har jag bestämt mig för att gå IV ett år iallafall! 

Och jag har även sett att det finns livsglädje i mitt liv igen, tack vare Emil kan jag ju bara säga.

För hade det inte varit för honom, så tror jag att jag hade varit i min depression fortfarande, men som tur så fångade jag en ängel som lärde mig att se positivt på det mesta! 

Men jag har även haft mamma, pappa, Pär & Jennys hjälp med det, att se positivt då.

För dom har funnits där för mig & hjälpt mig alla gånger, vilket har gjort mig starkare än jag varit!

Jag har varit med om mycket som har gjort mig väldigt, väldigt svag & med deras hjälp så lärde dom mig att bygga upp ett förtroende till vissa människor & gjorde mig starkare! 

Men vissa saker gör mig ju svag än idag, som jag aldrig någonsin kommer att komma över, men ingenting av det tänker jag dela med mig utav här, så ni vet.

Men en sak som trycker ner mig väldigt långt, är att min bästa vän har så gott som lämnat mig.

I skolan tittar han inte ens på mig, han ger mig inte ens en blick längre & när jag frågar vad jag har gjort så har jag inte gjort något?

Vad är det som gjort att han inte vill umgås med mig som han kallat sin andra halva för några månader sen? 

Det gör så otroligt ont så jag skulle kunna bryta ihop rätt upp & ner, vad är felet liksom? 

Men men, det är bara att acceptera, glömma & gå vidare!

Jag har ju faktiskt inga riktiga vänner längre känns det som, ingen hör liksom av sig utanför skolan & så, ganska tragiskt faktiskt.

Men det är bara att bita ihop & se glad ut, snart börjar jag gymnasie så jag får väl hoppas att jag hitta någon där iallafall, tyvärr är jag så jävla blyg för att träffa nytt folk så jag kommer väl inte säga så mycket & därför kommer väl allt gå åt helvete..

Plus att jag har min ångest med att träffa mycket folk, undrar hur detta kommer gå ja..

Tur jag har mamma, pappa & Emil som kan stötta mig iallafall, skönt att ha dom vid sin sida ska ni veta.

Jag älskar er, mest av allt! 

Just nu sitter jag hemma i älsklings soffa och myser med min lilla prinsessa, en riktigt gotjej har jag fått!

Jag har alltid varit skeptisk emot katter eftersom jag inte verkar vara speciellt omtyckt av dom, men nu har jag äntligen blivit fäst vid en katt & det är min och Emils lilla prinsessa!

En riktigt myskatt, hon ska gosa hela tiden & man får knappt vara ifred, är jätte lycklig över att hon är så kelig med mig också och inte bara med Emil! :) 

Just nu ligger hon bredvid mig & leker med mitt mobilsmycke, och Emil jobbar han så tur jag har Sessan som sällskap, fast det har ju gått bra förut också så jag klagar då inte.. :)   

Och som ni nog alla vet så är det ju sportlov nu & i helgen som var så fyllde min älskade far 40 år, så jag var hemma hela helgen fast jag smet iväg någon timme på lördagen & följde med mamma, Anita, Kajsa, Felicia & Caroline på mästerkatten i 3D, skit rolig och bra film!

Jag har ju sett alla Shrek filmerna så jag tänkte att det var väl vart att se om den dög? 

Och det kan jag ju säga att den verkligen gjorde, men tyvärr har jag inte haft chansen att blogga om någonting för jag har inte haft något internet hemma, men nu kan jag ju blogga iallafall.. ;) 

Jag har som sagt landat hos Emil & kommer vara här några dagar och vet ni vad?

På fredag fyller jag år & blir hela sexton år, och vi får se om jag stannar hos Emil hela helgen eller om jag drar med mig honom hem till mor min, vi får se vad som händer & sker helt enkelt.. :) 

Trött som fan är jag också, så jag funderar på att gå och tvätta av mig lite smink & sen ta med mig Sessan upp & sova några timmar innan Emil kommer hem och myser ner sig bredvid mig, alltid lika mysigt och vakna upp bredvid honom.

Förutom sist jag var hos honom, när jag somnade på soffan, vaknade och la mig i sängen vid ungefär halv sex & han kommer hem och väcker mig kvart i, då var jag ganska trött, haha.

Plus att han väckte mig av att han la sin iskalla hand på min rygg, uhu.. :( 

Jag är iallafall riktigt glad att jag är tillbaka hos min bästa, visst älskar jag att vara hemma hos pappa också, det är ju det absolut bästa jag vet, men jag känner mig väldigt trygg hos Emil också!

Och jag har även erbjudit mig att vara här hemma med Sessan när Emil åker till Egypten med Bella & Markus, om han nu vill att jag ska vara det då & om han litar på mig.. :) 

Jag hoppas ju det iallafall, skulle vara riktigt mysigt, det mindre mysiga är väl att gå till bussen på mornarna, haha.

Men det skulle på sätt & vis vara jävligt skönt och bara få vara själv med min prinsessa, vi får väl se vad Emil säger om det.. :)

Nu är det dags för mig iallafall, innan jag gäspar käken ur led...

Godnatt på er! :) 

Du är det bästa som har hänt mig, du är värd mer än guld, jag är så otroligt lycklig över att jag har dig vid min sida!

För vad vore jag utan dig egentligen, du hjälper mig så otroligt mycket genom att bara finnas där.

Jag älskar dig, Emil! 

Jag & Sessan <3